Idag är det 9 år sedan pappa dog!
Allt känns som det hände igår...
Han är saknad och älskad!
Sitter så många gånger och funderar på hur livet hade sett ut om pappa hade levt idag...
Hade jag varit annorlunda som människa, hade mitt liv utspelat sig annorlunda, hade han påverkat mina beslut mer... Så många tankar!
Idag för 9 år sedan, kl 05:20 tog pappa sina sista andetag på Kungshult i Helsingborg!
Jag satt och höll honom i handen när han kämpade in i det sista!
Jag är så tacksam och glad att jag fick vara den personen som "förde" honom vidare till andra sidan!
Det var precis som att tiden stannade upp, precis som att jag och pappa hade en länk, en tunnel mellan oss.
Det kändes som att vi var isolerade i en bubbla, folk sprang runt oss, läkarna sprang, mor hade kollapsat i korridoren, folk pratade med mig, men allt o alla hade ett dovt ljud, allt lätt som en tyst bakgrundsmusik.
Där satt jag, tittade på pappa, såg honom kämpa, höll honom i handen och ... Helt plötsligt var allting över!
Han dog 2 veckor innan han skulle fylla 68 år! Han föddes 1935...
Att 68 år ska försvinna så snabbt, tiden gick snabbt och det var precis som att ingenting hade tagit plats, precis som att han har aldrig levt... Förstår inte denna tomhet... Då börjar man ifrågasätta om vad meningen med livet är...
Man ska kämpa och slita, leva, fortplanta sig och dö!
Där emellan ska vi skratta, gråta, älska, bråka... Leva!
Och leva på bästa möjliga sätt! ...
Jag har så många minnen som jag bär med mig... Vissa är så svaga! Det gör mig riktigt ledsen!
Någon jävel som har bestämt över min pappas liv har tryckt på paus och det ända jag vill är att trycka på play.
Jag hade så gärna velat veta hur livet hade varit idag...Med min pappa!
Pappa jag älskar dig jätte mycket!
Jag vet att Du är med mig överallt! <3
Μπαμπά σ´αγαπω παρά πολυ!
Ξέρω ότι είσαι μαζί μου παντού! <3



Fint skrivet...... Din far kommer alltid att finnas med dig
SvaraRadera