onsdag 30 november 2011

Visioner...

Visioner är något som är viktigt i livet.
Ja i alla fall i mitt liv... :)

Man sitter och drömmer sig om hur framtiden kan se ut, vilka människor som kommer stå bredvid en och hur man kommer utvecklas.
Jag vet inte om alla tänker som jag men ja skulle vilja dela upp livet i vissa delar.
Jag ska förklara hur jag menar. Här kommer det...

Del 1/ Jobbet och Karriären

Genom ett betydelsefullt arbete kunna hitta sin roll och utifrån det hitta sitt JAG.
Att man är rätt person på rätt plats är oerhört viktigt! Det är inte förrän nu man känner att det här jag gör just nu är jag.
Det är så många faktorer som kan bekräfta detta. Det är de som anställer dig, företagets mentalitet och anda. Din chef som styr över dig, dina kollegor, det klientelet du har och göra med.
Att man gör rätt saker i rätt riktning och får fram önskbara resultat.
Det här en fantastisk grund man kan stå på för att senare kunna utvecklas. Bra förutsättningar för en fantastisk utveckling.
Jag kan bara säga att jag nöjer inte med det lilla. Jag vill mycket, men det betyder inte heller att jag "springer" hej vilt ut mot det tomma intet, utan allt genom beskådning, gehör och eftertänksamhet, eller ska jag säga företänksamhet... finns det ngt som heter så? :)

Del 2/ Privatlivet

Det är viktigt med vem man ska dela livet med!
Vad har båda parterna för grunder att stå på? Vilka regler och normer bär båda?
Vad gör man och inte gör, vad säger och vad inte?
To be or not to be? ...Nääää den hörde inte till här :) Haha

Ja Ni förstår säkert hur jag menar.
Det känns lite samma sak här faktiskt.
Rätt person men med rätt person. Lika barn, leka bäst!
Det har jag inte förstått riktigt innan, men förstår innehållet och tanken bakom det, nu.
Att hitta sin S J Ä L S F R Ä N D E.
Här skulle jag kunna säga e t t  o r d - t u s e n  b i l d e r, istället för tvärtom. Det finns så otroligt mycket som ligger i det ordet, det känns nästan magiskt.
Det ska finnas lojalitet på alla vis.Trohet och kärlek.
Det praktiska skall fungera. Problem skall lösas. Ja ett samspel helt enkelt.
Det är ungefär som intimitet.
Läste en artikel för några år sedan där det stod att om intimiteten fungerade så avgjorde det 2% av hur bra ett förhållande var, men fungerade det inte så avgjorde det med hela 94% hur dåligt ett förhållande kunde bli.
Helt sjukt men sant! och jag tror på det.

Min teori är det ända som kan hålla ihop ett förhållande är Kärlek, Tillit, och Sampel.
Tänk Er själva.
Två helt främmande människor som kommer från 2 helt olika familjer, helt olika världar.
Dem ska fungera ihop, prata samma språk, fungera normativt, tänka likasinnat. Verkställa.
Fungerar inte dessa saker så faller hela konceptet.
Kommunikationen finns inte, då båda pratar främmande språk, en är nogrann, en är slarvig.
Den ene är djup, den andre som zombie. Fungerar olika i olika situationer.
Den ene älskar lösa problem, den andre är konflikträdd.

Herregud så mycket det är egentligen nu när jag tänker efter.

Men det är sant och det är så det ligger till med min teori.
Saknas tilliten och man har kärlek&sampel, fungerar det inte.
Saknas samspelet så kommer det bli krig i slutändan.
Saknas kärleken, ja då är det kört... då skiter man i om man är lojal eller städar efter sig.

Hur avgörande är det inte hur man spelar sina kort? och att man gör det rätt.
The truth always shines through, brukar jag tänka.
Det är nog därför jag har så stark intuition. :) Ljug A L D R I G för mig.... finns ingen återvändo.

Sitter och funderar nu på hur irriterad och förbannad jag känner mig när folk inte har tid och svara eller märker aldrig att man får ett sms. Då tänker jag... är du döv? Nä... bara ointresserad, men det är inte så lite bara det. Gggrr. :0)
Gud vad lite tid man kräver egentligen...HerreJISSES!


Del 3/JAGET
Det handlar om den personliga utveckligen.
Hur mycket man vill och man prestera oberoende av framgångar och motgångar.
Om man säger så... summan av kardemumman. Mysigt juluttryck förresten. :)

Ska dela med mig en tanke:
Tänker ibland på hur människor kan ha blivit uteliggare.
Jag tror liksom inte att det handlar om otur. Tror heller inte att det är någon som har råkat hamna där...
Det tar ganska lång tid innan man hamnar där...
Hmmm.... det måste vara en KONSEKVENS. Vad har man gjort då?
Kan se det framför mig...

Man i 40-årsåldern blir uteliggare på senare år, för att han problem med sprit och droger.
Vad har orsakat så att man har hamnat där då? Dåliga vänner? Fel 1
Dåliga val? Fel 2. Orkar inte ta i tur med problemet, en tom saknad? Fel 3.

Nä men då super vi skallen av oss iställer och tar lite piller, sen blir livet en F E S T.
Familjen orkar inte, blir ruinerad. Sårad, sviken.
Resultatet...att gå (med svansen mellan benen) 

Men vi andra då?
Vi utför en ständig kamp dagligen. Att sköta våra jobb, betala räkningar i tid, handla, vårda relationer.
Allt är ett konstant kämpande. Håller ni med mig?

Vill observera för Er som är dömande... Detta är exempel jag tar upp. Tar ni illa upp så  är det för att ni känner träffade, men hörre ni.... i don´t give a ****.


Del 4/Kärlek

Det är alltså en bit för sig, för att den är så betydelsefull.
Kärleken har sån makt. Det är den som för människor samman.Olika folkslag, olika personligheter.
Det är även den som får en att frigöra sig från människor, då man förlorar den.
men det är ngt som är så vackert...
Jag brukar tänka på kärlek och tänka ngt magiskt, erotiskt, romantiskt. *host* får skylla på att jag är vänsterhänt. Våra hjärnhalvor tänker lite udda. ;)
Jag drömmer mig bort...
Men framförallt djup kärlek.... Vet ni vad jag pratar om?
Jag har så mycket jag vill visa, känna, uppleva. Men ingen får ta det ifrån mig för då dör jag.
Kärlek, Romantik, Erotism.
Att älska...ja det är min drog, det är det som för mig bort i det omedvetna som får både min kropp och mitt sinne att sväva bort.

 <3 <3 <3


Mina visioner känns rika och starka...får inte glömma det viktigaste. Dem måste vara Ä K T A.
Det är nog därför man kämpar som ett djur.
Samtidigt är det svårt när man vill så mycket men vet inte hur man ska verkställa saker och ting.

Lösningen i det hela kan vara att man ska ha is i magen och vänta ut saker och ting.
Det mesta bruka rinna ut i sanden, känns som ibland!

Jag ber till universum <3 

onsdag 23 november 2011

En sann text...

Takida - You Learn Lyrics

Artist: Takida
Album: The Burning Heart
Send "You Learn" Ringtone to your Cell
There's no one like the other
It's in your hands
It lies in all our hands
Listen to your mother
Break free from the fence
It's when you cry it all ends

And you learn like a shadow flows in the rain
Like a foreign flame in the dark
Showing you the way

Bringing you the fire
I will love you
I will hurt you too
All we need is cover
From the no lovers
From the cold others

And you learn like a shadow flows in the rain
Like a foreign flame in the dark
Showing you the way
And you learn
What we feel now isn't pain
Just a scent of it is enough
Blinding me with grace

And there's no have to do it your way
Like a shadow flows in the rain

And you learn
And you learn
And you learn
And you learn
And you learn, and you learn, and you learn, learn

Like a shadow flows in the rain
Like a foreign flame in the dark
Showing you the way

And you learn
What we feel now isn't pain
Just a scent of it is enough
Blinding me with grace

And you learn like a shadow flows in the rain
Like a foreign flame in the dark
Showing you the way
And you learn

------------@--------------
 
 
Ja.... musik healar men texten kan säga så mycket!
Har aldrig lyssnat till texten riktigt förrut... nu har jag!
Ta lärdom...

tisdag 22 november 2011

Välkommen tillbaka ska jag vara...

Godmorgon får jag väl säga :)
Har varit vaken sedan kl 3 inatt pga att jag blivit väckt....igen!
Började skriva på min mobil värsta comeback texten i bloggen, när jag plötsligt kom åt en knapp och vips så försvann all text.... kan man säga att man blev sur!? :) Nä jag blev jätte arg! Haha
Klockan är nu drygt halv fem och har precis satt på kaffet, tagit fram datorn och sitter här framför datorn och skriver på nytt...

Så ...Välkommen skall jag vara! ...tack tack!

Skrev i det förra inlägget(som försvann) om det var normalt att vakna så här tidigt, och det är ju inte en engångsföreteelse kan jag säga. Så här har det varit i snart 3 månader.
Det beror på katterna, de slickar och snuttar på varandra hela tiden, jag vaknar av minsta lilla oljud, är det inte det, så är det för att de klöser i saker o ting... hmm.
Alla säger " men varför stänger du inte dörren till sovrummet"... tro mig, det har jag gjort men jag motarbetas hela tiden. Helt mystiskt så är dörren öppen, katterna i sängen o oljudet igång... det knäcker mig.
Varför öppnar man dörren? Det finns ingen hänsyn...Ngn annan vaknar ju inte ens om en bomb skulle falla sidan om sängen...Döv eler död? vet ej....Zombie kanske??
Det är precis som att jag inte existerar, kroppen finns men ändå syns jag inte , min röst hörs inte... Har ni drömt ngn gång eller sett en film , där man skricker genom ett plexiglas. Så känns det.... Antingen så är det jag som lever i en bubbla eller så är det ngn annan...Fan vad jag blir och är arg!
Undrar om sömnen inte är lika viktig för mig som för alla andra? Nä men jag behöver ingen sömn för jag är"Stålkvinnans" dotter och jag jobbar ju inte. Definitivt inte fysiskt, då jobbar man inte alls förstår ni...
Ja, jag sitter och tänker hur detta kommer sluta.... svårt att tygla mina nerver, men det är bara tills jag inte kan hålla emot längre, sen ska ni få se på andra bullar....då är det ingen och inget som kan stoppa mig. Det är nära...

För ca en månad sen så fick en akut saknad för min blogg. Jag kom bara på helt sådär att jag hade en gång i tiden skapat ngt som var mitt, mitt initiativ, min kreation, mig. Gillar den känslan.:)
Jag lutade mig tillbaks och läste lugnt o fridfullt mina inlägg. Vilken känsla!!!...
Det är ju helt fantastiskt hur man kan få ner så mycket genom att bara skriva. Tänk själv, en känsla/tanke som blir en upplevelse som sedan uttrycks på en blogg med bokstäver för att kunna läsas av andra. Vilken grej!
Ju mer jag började läsa desto mer tyckte jag om det jag läste, burrade upp mig i soffan och rätt som det va började jag gapskratta för mig själv, av mina egna skämt, tycker man att man har bra humor då, eller? ;)
Jag gillar den....Jag gillade även sättet jag skrev på.
När jag startade min blogg så hade jag nämligen Facebook, så då kunde publicera mina inlägg därigenom också... Folk läste och kommentera på fb mina inlägg.. Vilket gjorde mig väldigt förvånad.
Jag fick höra och läsa att jag var väldigt bra på och skriva. Roligt o läsa... Fått frågor om hade funderat på att skriva böcker.... efter ett par inlägg?? Ja vem vet... tidigt och säga. Men positiv tanke!
Känns som att jag har mycket o dela med mig, extra roligt om man har samtycke o får gehör.
Jag trivs bra med det här! ;)

Det var ca ett år sedan jag började skriva här. Vilka förändringar som har skett!...
Jag kan säga som så att det har skett en stor personlig utveckling, vilket resultatet har varit förvånansvärt bra med tanke på utgångsläget. Jag har kämpat jätte hårt. Vissa delar står dock still, har faktiskt ingen aníng om det kan ens utvecklas.. och jag gillar absolut inte säga "jag vet inte"och inte heller leva i en ovisshet. :(
Trots allt jag har gjort och presterat under här tiden, ångesten jag har känt , tårarna jag har gråtit och all den osäkerhet jag har fått uppleva, fick jag höra för ett tag sedan från en väldigt speciell person att jag inte förbättras ett dugg, samtidigt som den personen har inte bidragit med ngt som helst plus att jag fick i nacken att " Den gamla Nicoletta är borta-känner inte igen dig"
Då ställde en fråga till mig själv?? VEM FAN ÄR JAG & VAD GÖR JAG HÄR!
Personen sa till mig vakna, men vaknade jag på fel sätt? Eller väcktes kanske "bjornen som sov" i mitt huvud. Jag har nog haft ögonlappar för båda ögonen, utan GPS...Hmm
Det dykt upp så mycket tankar och funderingar.
Men jag undrar egentligen vem är Nicoletta? För det har jag hört förrut...
Nicoletta är nog den där sprattelgubben som skall alltid vara på top, man ska aldrig fråga ngt för då ifrågarsätter man, stor skillnad eller? man ska inte heller prata om ngt för du diskuterar man och det är farligt, man ska aldrig prata ut om man upplever problem för då fallerar hela ens värld och drar täcket över huvuder o säger otrevliga saker, inte heller be om hjälp för då får man ett "nej"(vill inte) eller ett "vet inte", "en annan dag"... Blir lovad så många sake roch inget händer... frågar man ngt en gng förmycket för man vill ha igång ngn så tjatar man... Visar man känslor så får man höra bortförklaringar. Antagligen så är det så när man är trött efter en hård arbetsdag så kan man varken prata, se eller visa känslor. Helt jävla makalöst!... Nä men livet sätts på "paus" så kan man trycka på "play" när man känner för det...Som om man är kvar då liksom... nä du...
Sen ska ju "sprattelgubben" JAG inte heller ställa motkrav eller påpeka saker. Utan man ska gå i sin tystnad, trots att man poängterar så många gng om vad man inte accepterar, händelser,prylar etc så fortsätter det.... och förändringen? inte stor alls. Istället ska jag gå runt o se allt skit, plocka o vantrivas. Allt ska passera mina händer, avlastning ingen,... och apropå det med kommunikation och omhändertagandet, kontakten under dagen är sällsyn. Man får samtal bara när man behöver ha hjälp med ngt eller få ngt gjort.
Men vänta nu lite??... Har jag ett innehåll? Trodde jag var en sprattlig robott som springer ärenden åt folk, men jag är ju så okänslig och självständig så jag behöver varken ingen eller inget...Eller?
Man ska heller inte ringa eller höra av sig för det är ingen som har tid med en, det är alltid jobb, jobb, jobb...och observera att eftersom jag inte jobbar då, så har jag inga problem att springa ärenden åt folk eller ringa och fixa o dona. Helt klart är det så!
Ber jag om en tjänst så måste jag påminna 8 gng innan det verkställs eller så skiter jag i och fråga den 9:e gng och gör det själv. Funkar bäst så, så slipper man höra att man är otrevlig o gnällig... men hur länge ska man orka känna sig ivägen?
Nästa sekund är det jätte bra, och andra sekunden skit... snacka om boarderline. För er som inte har läst psykologi är det när man inte har ngn verklig verklighetsuppfattning. Man hamnar en typ av psykos ... lite avancerat kanske men men....

Sen undrar jag över en sak till: Vad ställer man för krav på livet? Nöjer man sig med ett mål i livet eller? vill man inte utvecklas? Jag vill det...och så klart till det som är BÄTTRE.

Tidigare har jag skrivit om de 26 stegen till lyckan... känner för att göra en snabb up-to-date för att se hur långt jag har kommit eller utvecklas. Vill observera att detta är "vid-sidan-om" mina prestationer.
Här kommer det:

1/ Lev i nuet
Gör jag faktiskt, betydligt bättre än förr. Pga vissa förändringar i mitt liv, så har jag en stark önskan om att tänka väldigt långt framåt...

2/Skratta högt
Check... det gör jag! Jag har så himla roligt på mitt jobb och skrattet är nära till hands! Det är ju inte bara jag som kan få effekter :)

3/Sov
Njae inte det här kvartalet än så länge, hoppas det kommer för då kommer jag orka mycket mer!

4/Gör en lista
Ja den listan skrämmer mig, för det var min systers råd i helgen. Gör en lista med allt positivt o negativt. Känns som att jag vill skippa det för att jag kommer vara flera sidor negativt och några rader positivt om en sak. Men sen kan det vara precis tvärtom om jag skulle välja att skriva en annan sorts lista. En lista som gäller framtiden. :)

5/Kramas
Mmmm, det tycker jag om och närhet från människor jag verkligen tycker om...

6/Ät choklad
Dåligt med det, men det är väl inte så svårt o trycka ner det eller? haha

7/Älska vitaminer
Jo det gör jag, eller jag tycker om att vara nyttig. Min mor har alltid sagt , "man blir vad man äter", men vänta lite om jag äter mycket gurka kommer jag se ut som en då?? ooopsi... hihi
Nä usch min humor igen ;)

8/Shoppa mindre
Ja det är ingen som blir lycklig av att handla om man inte trivs med sitt liv. Så är det helt klart. Som jag skrev förra gng, vetenskapligt bevisat när jag och min kusin har prövat på det.
Jag gör hellre ngt som är skoooooooj.

9/Lär dig något
Varje dag är full av förväntningar. Jag vill veta så mycket, helst allt.. men det är bara och slappna av, så kommer det antagligen bli underbart ...

10/Säg nej
Det kanske låter sjukt men jo, jag älskar numera säga NEJ. Känns mäktigt på ngt sätt.

11/Res bort
Har inte hänt än(förutom Grekland nu när jag tänker efter) men jag längtar så tills den dagen kommer :)

12/Parfumera dig
Tycker fortfarande om dofter, jag drömmer mig bort...

13/Tänk positivt
Jag försöker alltid och ger nästintill aldrig upp, men ibland har man sina dimpar. Jag antar att det är ngt mänskligt, ngt man får ha.

14/Gör en förändring
Ja... det är det jag vill, men svårt o veta hur man ska gå tillvägga för att allt ska bli perfekt, eller ja...nästintill, men det är inte så illa det heller ;)

15/Le
Det är jag faktiskt bra på. Smile :)

16/Logga ut
Ja....jag har inget och logga ut från egentligen, föruten loggen på jobbet och där är jag mer än gärna. Älskar mitt arbete och det betyder oerhört mycket för mig.

17/Städa
Känns inte som jag gör ngt annat än att städa. Skönt med resultatet i alla fall. Hatar KAOS i mitt hem.

18/Lyssna på musik
James Morrison <3 TAKIDA , me like.....och vissa av årets Idoler. :)

19/Bli ekonomisk
Är det, men måste ändå ha den ständiga kontrollen så att det inte spårar ur.

20/Träna
Jepp, började... skaffade P.T. nu är jag förmodlingen på banan igen.:)

21/Deppa
Jo det gör jag ibland... Tänker mycket!

22/Ta tag i skiten
ja....vad är det jag väntar på??? Usch jobbigt. men antar att jag måste vara sann mot mig själv.
Det sa jag i alla till journalisten, stod i tidníngen med stora bokstäver.... Blä ångest!



  • "Jag vill vara sann mot mig själv" - Kollega

    www.kollega.se/index.cfm?c=9749Cachad - Liknande
    20 jan 2009 – Nicol Zervas-Berggren har efter mycket vånda kommit ut på jobbet. ... Jag ser tydligen inte särskilt gay ut, säger Nicol Zervas-Berggren och ler. ...
  • http://www.kollega.se/index.cfm?c=9749

    23/Gör ngn en tjänst
    Nä nu är det MIN tur....

    24/Gå rakryggad
    Jag är stolt...med klackar :)

    25/Sluta bråka
    Jag är så trött, så jag orkar inte bråka, trots att jag inte trivs...men jag gör som alla andra, låter det rinna ut i sanden...

    26/Förlåt
    Har ingen anledning att be om ursäkt för någonting, däremot är det vissa som skulle kunna börja be om ursäkt med eftersom de aldrig begår misstag så vet dem inte hur man gör! haha.


    Ja kära läsare.. Nu har jag suttit här i 3,5 timmar och skrivit.... det har varit skönt och samtidigt roligt att komma tillbaka....
    Hoppas Ni har saknat mina inlägg lite i alla fall!

    Ses snart igen! <3