Krossad...

Kära Blogg! Sitter här och tänker på allt som sker runt omkring en! Vi är alla människor, medmänniskor och alla innehar en roll! Hur många roller har man inte egentligen! Alla barn föds "nollställda". När vårt medvetande kommer igång börjar vi lära oss att vi är barn och att vi har förhoppningsvis föräldrarna bredvid sig! Har man turen eller oturen så har syskon eller får! Då är man ett syskon. Sedan när man börjar på dagis och skolan börjar man inta ytterligare en roll! Nu är man en elev och en vän! Åren går man träffar en människa som man fattar tycke för, då är man en partner till ngn. Man börjar på sitt första jobb, då är man en anställd! Ja ni förstår att det finns en fortsättning, fortsättningen med livet där man intar nya roller. Vart vill jag komma fram till? Jo det jag vill komma fram till att jag är dotter, syster, moster, vän, kollega, anställd, flickvän... Men att man inte känner att man duger! Varje roll vi innehar kräver mycket! Att ge för mig är inga problem, men när jag inte får då blir det jobbigare o jobbigare, slitsamt och till slit outhärdligt :( Det händer alltid saker som vi kan påverka och det är tur det! Men det händer också vi absolut INTE kan påverka! Jag känner mig nere och misslyckad! Att man inte fungerar i ett sammanhang, ska man ta det som ett nederlag eller ska man se det dom ett steg i utvecklingen?? Jag vet inte hur jag ska tänka! Det som gör mig så ledsen är när folk inte är lyhörda och tänker inte före efter när det verkligen skulle behövas! Jag sitter o tänker på hur långt det ska gå innan man släpper taget, vart upphör mitt ansvar? Varför ska jag sitta i min tystnad och dö??? Känns som att jag och allt inombords håller på och dö! Det gör ont och det ät plågsamt! Men där ngnstans finns det lilla Grynet "Nicoletta" som är rädd... Hon funderar på framtiden. Hon vill så gärna leva lyckligt och uppleva mycket. Vill inte vara orolig och ledsen så mycket som hon har varit! Ngnstans vill hon ha lugn o ro och uppleva även frid! Hon vill lita på människor, känna lättsamhet, få le, skratta och gråta av lycka! Funderingar finns om hur kan livet vara och om det ens går! Hon vill vara glad, känna äkta kärlek, älska, hon vill ha familj och barn med rätt person! Kan hon få det? Ingen får ngt gratis, allt ska man kämpa för konstant. Men det var som en kompis sa till mig:"Så mycket som du har hjälpt manniskor omkring dig och funnits där för dem, skulle du kunna NU vara egoist utan att ha dåligt samvete! Du har råd med det!" sa han. Och det sa han till mig för nästan 3 år sedan. Vad har hänt nu?? Jo man har inte varit det riktigt! Man har funnits där, stöttat, älskat villkorslöst, haft en stark vilja om att visa omkring mig att det finns en annan sida, en ljus sida av livet utan destruktivitet, missär och olycka! Människor stannar faktiskt kvar hos en för att man har starka känslor och inte för det materiella! Men kärlek är ngt man måste bibehålla för att kunna behålla den! Jag har skänkt så mycket av mig, haft sånt tålamod, försökt och flytta över positiv energi, men allt har en baksida! Var är jag nu?? Är trött och utmattad! Jag kan sitta och tänka för mig själv att det finns ingen äkta kärlek! Allas räfflor och de jag har försökt bekämpa hos andra och med andra har överförts till mig... Känns så sorgligt! varför måste jag dö så här varenda gång! Kan jag inte få vara värd det som är bra?? Varför kan inte folk uppskatta det jag ger... Ge mig det jag uppskattar och samtidigt ge & uppskatta varandra! Med vilken tro ska jag möta livet och de människor som kommer stå vid min sida!? Ska det vara jobbigt, utan att lita? Kontrollera och dubbelkolla allt??? JAG VILL INTE DET!! Men jag är rädd för att vissa saker kommer att märka mig för evigt i psyke och sinne! Känner mig krossad!